Rutiner, vuxenliv och sex appeal

Av David L på 19-07-2016
0 kommentarer | 423 vyer

Det fanns mycket jag var rädd för när jag var liten. En sak var att betala räkningar. För mig var mig var bilden av vuxenlivet att vara låst vid pappershögar. Var det inte räkningar var det något annat papper föräldrarna satt med. Papprena skulle sorteras i pärmar eller mappar. De fyllde bokhyllor, det gick inte att veta när de kunde behövas, men det var viktigt att de arkiverades.

Nu i efterhand är det svårt för mig att värdera hur illa det var, förmodligen inte så farligt, men jag är väldigt tacksam att etableringen av mobiltBankID sammanföll med att mina egna räkningar började dyka upp. Visst, det finns lite spår kvar. Brukade ha en låda där jag dumpade papper som såg viktiga ut. Det har hänt att förfallna räkningar sålts till något bolag med ett namn på latin – parentes, tror de verkligen att det funkar? Idag känns det som ett tvärsäkert sätt att låta som en skurk – men i stora drag har den biten av vuxenlivet varit ganska smärtfri. Det är typ tre räkningar att betala per månad, och för den ambitiösa finns alltid auto-giro.

Själv prövar jag nästa steg in i vuxenlivet, fast anställning, i sex månader nu. Det är i egenskap av praktikant jag skriver det här. David heter jag, och kommer att ventilera här mer eller mindre regelbundet i åtminstone fem månader till. Kommer att bjuda på små reflektioner om hur det är vara praktikant, dels i allmänhet som nu, men också lite specifikt om hur det är att jobba på ett internationellt företag och att bo utomlands. Funderade på att inte presentera mig, har läst att det alltid är det värsta blogginlägget, men smög in ett stycke här ändå.

En sak som internshipet inneburit och som gav mig en smärre kris var att inse att jag för första gången, i alla fall på tio år eller så, vet exakt hur mitt schema ser ut flera månader framåt och att jag vet var jag kommer att vara varje vardag under den perioden. På ett kontor. Insikten slog mig när jag kom på att jag inte behövde ställa alarmet varje kväll, utan att jag bara kan klicka i 07:15 och sluta fundera. Att inte behöva komma ihåg innan läggdags hur morgondagen ser ut är lite tråkigt, men bekvämt. Att inte få sova till nio känns heller inte som ett påhopp av universum nu när jag inte är student längre.

Att gå upp samma tid varje vardag innebär vissa förenklingar

Rutiner letar sig in. Fotboll på torsdagar direkt efter jobbet. AW på fredagar. På bussen är ansiktena bekanta. Oroar mig lite varje morgon för att gubben med leopardmössa och slangar i näsan inte ska komma ombord nästa morgon, för det skulle betyda något dåligt (han är redan sjuk, slutar han åka buss har han säkert dött, vilket så klart är hemskt vem det än gäller. Men den här gubben verkar snäll och välmenande, han dras dock med den gamle, sjukas och ensammas obekväma aire. Om den kommer från skräck att själva vara där en dag eller om det är för att den utstrålar behov vågar jag inte spekulera i). Även på kontoret letar sig rutinerna in. Slå på datorn, hänga av sig, hämta kaffe, kolla mail och möten, fundera lite, börja jobba. Kafferundorna med grannarna i det öppna kontorslandskapet har fasta klockslag.


Det kan låta osexigt, det kanske det är, men det är också ganska bekvämt. Människor mår bra av rutiner. Till exempel får vi mer gjort, behöver inte stanna upp och fundera eller tveka på vad som ska göras. Det hjälper oss att hålla en jämn dygnsrytm, vilket minskar risken för depression - sömnhormoner och sånt – och mot den sysslolöshet som ofta hänger ihop med en depression. Vågar inte uttala mig med säkerhet här, men det gör SvD. De har säkert rätt.

En sak som fascinerat mig mycket är hur vuxna alltid kunnat planera saker så långt i förväg, släktträff tredje helgen i augusti kan de säga i mars. Men plötsligt har jag hamnat där själv. Jag vet var jag är måndagen efter släktträffen och var jag är fredagen innan. Står det något i kalendern den helgen? Nej. Då är det lugnt, jag kan vara där. Tidigare har jag inte vetat vilken stad, eller ens vilket land jag skulle vara i under sommaren. Kanske skulle det dyka upp en spontanresa, bli bjuden till en vecka på någons landställe eller kommer jag att behöva skriva en omtenta där? Som student hade jag ingen aning, nu vet jag. Ännu en gång, rutiner, osexigt. Men ganska bekvämt. Det hänger väl ihop.

P.S. Ölen här (sa jag Amsterdam?) är nästan gratis, så kan ju alltid krydda med en halvsexig vardagsdekadens, hur det ska lösas i Sverige vet jag inte.

Kommentarer

Inga kommentarer än. Bli först att kommentera

Kommentera